Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa 5
samhet mot Gud för att jag kommit så långt i världen
och ända hittills träffat goda människor.
Då helgen var över började jag teckna av och
färglägga Hartvigsens hus och sjöbod. Då jag gick till
handelsboden och tog ut en del för detta ändamål, såg jag
för första gången handelsman Mack, den store herrn.
Han var åtskilligt till åren kommen, men skarp och
bestämd, därtill fulländat förnäm och hög till sitt väsen.
Han hade en dyrbar diamantnål i skjortbröstet och
många guldprydnader i sin klockkedja. Då han hörde att jag
inte var någon rymling, utan tvärtom en student, som
ämnade sig ut på vandring, visade han mig en inte
obetydlig aktning.
Efterhand som jag målade blev Hartvigsen mera och
mera belåten med mitt verk och berömde mig för att
jag fick husen så levande. Jag sände ett brev till min
kamrat Munken Vendt, att jag var vå rätt väg till
honom, men att jag hade blivit uppehållen av goda
människor.
Skriv att ni inte kommer förrän till hösten, sade
Hartvigsen till mig. Jag har användning för er med allt
möjligt nu i sommar. När fartygen kommer hem från
Lofoten vill jag även ha dem avbildade, först och främst
galeasen Funtus som jag har seglat till Bergen. Det
var inte heller något som helst uppseendeväckande i att
jag slog mig ner så länge på detta stora ställe; hit kom
den ene och den andre och sällan for någon bort
härifrån igen med detsamma. Ett par veckor efter mig
kom en häktmakare till Sirilund. Då han hade gjort all
världens häktor till fattiga och rika, reste han inte sin
väg utan stannade helt lugnt kvar. Han kunde veterligen
inte något annat yrke än att böja de små häktorna; men
dessutom var han duktig att imitera djurs och fåglars
läten. Han gömde ett litet instrument i munnen och
kunde sjunga som en skog full av småfågel utan att låta
någon märka att sången kom från honom. Han var
ganska egendomlig, till och med Mack själv stannade och
lyssnade på honom, när häktmakaren gick över gården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
