- Project Runeberg -  Rosa /
7

(1929) [MARC] [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rosa 7

Vi gjorde sällskap till Sirilund. För all del: ingen av
oss hade något egentligt ärende. Hartvigsen sade:

Ska ni inte ha något i handelsboden?

Nej. Jo, några småspik. Stift.

Den vi sökte efter i handelsboden var inte där. Då
jag hade fått spiken, sade Hartvigsen på nytt:

Ska ni använda spiken till tavlorna?

Ja, till ramarna.

Ni måste kanske ha flera saker till ramarna. Ta er
tid att tänka på den saken.

Och jag insåg mycket väl att han sade detta för att
förhala tiden.

Jag hittade på att begära några andra saker,
Hartvigsen stod under tiden och väntade och såg då och då
mot dörren. Slutligen lämnade han mig ensam och gick
in på kontoret. Eftersom han var medägare i allt och
dessutom så rik, öppnade han kontorsdörren utan att
knacka, och något sådant gjorde tydligen ingen annan
än han.

Medan jag stod och väntade vid disken kom den vi
sökte. Hon hade kanske sett Hartvigsen komma och ville
nu träffa honom. Då hon gick över golvet såg hon på mig
med öppna ögon och jag kände en våldsam hetta i mina
kinder; hon gick genast innanför disken och började leta
efter något i hyllorna. Hon var så fyllig och betagande
i figuren och tog i varorna med dröjande händer, jag
stod och såg på henne en lång stund. Hon var som en
ungmor i sitt väsen.

Bara nu Hartvigsen kommer ut från kontoret! tänkte
jag. Strax efteråt kom han. Han hälsade på Rosa, och
goddag! hälsade hon tillbaka. Det kunde inte märkas
någon större spänning hos någondera, fastän de en gång
varit ett förlovat par; ack, så lugnt han räckte henne
handen, och hon rodnade icke, inte heller blev hon förlägen
över att träffa honom igen.

Ni är på de här trakterna? sade han.

Ja, sade hon.

Hon vände sig åter mot hyllorna och fortsatte att söka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 20:04:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosa/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free