- Project Runeberg -  Rosa /
8

(1929) [MARC] [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8 Rosa

efter något. Det blev en paus. Så sade hon utan att se
på honom:

Det är inte åt mig själv jag rotar i era varor, det är
åt huset.

Jaha?

Jaja, jag går ju här innanför disken som förr i
världen, men jag ska inte stjäla något.

Ni pratar! sade han stött.

Jag tänkte: I Hartvigsens ställe skulle nu inte jag bli
stående där längrel Han stod där. Kanske att något
rörde sig inom honom, eftersom han inte slet sig därifrån
och gick. Varför gick han inte själv innanför disken och
erbjöd sig att leta fram de varor hon sökte efter? Han
ägde ju alltsammans! Nu stod han tillsammans med mig
utanför disken liksom en kund. Å, men Steen
bodbetjänt och Martin bodbetjänt, de vågade inte tala annat
än viskande och avbrutet i hans närvaro, så ofattligt rik
var han och dessutom deras husbonde.

Jag har en främmande student med mig, sade
Hartvigsen till Rosa. Och han undrar om ni inte någon gång
skulle vilja komma och spela fite på spelet hos oss? Jag
har ju det där spelet, det står dår..

Jag kan inte spela för främmande, svarade hon och
skakade på huvudet.

Hartvigsen väntade en lång stund, sedan sade han:

Nenej, det var förresten bara en liten fråga. Jaja, sade
han till mig, ni är kanske färdig då.

Ja.

Jag kan verkligen inte spela det ringaste, sade Rosa
plötsligt. Men om ni — vill ni inte vara så goda och
komma upp?

Vi gingo alla tre upp i Macks sal. Där stod ett nytt,
stort, dyrbart piano, som Rosa spelade på. Hon gjorde
sitt bästa, hon ville kanske få honom att glömma att hon
nyss varit så avvisande. Då hon slutat sade hon: Det
är allt jag kan.

Hartvigsen satt länge och ville inte gå. Mack kom in,
han blev överraskad och visade stor älskvärdhet, vi bjö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 20:04:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosa/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free