Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa 15
inte riktigt var hon är. Så blir hon en smula
vimmelkantig och solgrinar mot systern, som skrattar åt henne,
men strax reser hon sig häftigt, så att jag måste hålla
henne nere. Jag får min rock på mig, vid stranden står
baronessan och ropar till oss; lilla Tonna och lilla Alina
stråla mot henne över sin upplevelse i en båt. Men Tonna
tål inte höra talas om att hon fallit i sömn.
Vid stranden står också Rosa; strax efter kommer
också Hartvigsen gående, han har tagit sig över till
klippfiskbergen, vi bli många på den lilla fläcken. Baronessan
tackar mig för att jag berättade för barnen om
sjöstjärnor och fåglar, därpå vänder hon sig till Hartvigsen och
talar hela tiden med honom; Rosa står tyst och hör på. Så
vill hon av artighet mot mig se min teckning; medan hon
betraktar den lägger jag märke till att hon endast lyssnar
till vad baronessan och Hartvigsen tala om.
Det är så stora förändringar här hemma, sade
baronessan till exempel. Och jag som en gång var förälskad i
er, Hartvigsen, kunde hon också säga. Jag med mina
dryga trettio år och mina talrika döttrar, kunde hon
säga... Hon är klädd i vit kjol, hon är ännu längre och
tunnare i den och hon vrider på sin överkropp och ser
sig omkring åt höger och vänster utan att skifta
benställning. Hennes ansikte var icke vackert, men litet och
mörkt, det låg även en skugga över hennes överläpp; men
hon hade ett vackert huvud. Hon tog av sig sin hatt.
Era talrika döttrar, skrattar Hartvigsen. Det är då inte
mera än två.
Två för mycket, säger hon.
Hartvigsen är tungrodd och sen i vändningarna, han
upprepar:
Alltså inte mer än två — än så länge. Haha. Vem vet
vad som kan hända.
Baronessan skrattar:
Ni har stora förhoppningar på mig, hör jag.
Rosa får en rynka över näsan och jag frågar henne, för
att säga något:
Jag skulle helst vilja undvika att färglägga min teck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
