Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Rosa
mindes det: Jag öppnade dörren och höll den öppen för
henne, hon såg på mig och sade tack, det var alltihop.
Det var alltihop. Och det är en halv mansålder sedan.
Djup och blank ligger viken, alldeles orörlig ligger den;
men var gång det kastas ner två salttunga klippfiskar
från galeasen sjunka femhuggarna en liten mån djupare
och åstadkomma därvid små rytmiska vattenringar. Jag
önskade jag hade kunnat teckna av dessa ringar och likaså
de vackra skuggor som den flygande sjöfågeln kastade på
vattnet. Det var som de varit andeskuggor, ett andetag
mot sammet. En lom lyfter längst inne i viken och
stryker efter vattenytan förbi alla öar och ut mot öppna havet.
Den lämnar efter sig liksom en lång darrande linje av
”r”, dess långa, styva hals verkar som den vore av järn,
en projektil. Just där fågeln försvann rullar en tumlare
i vattenbrynet; det är som om den hoppade kråka i den
mjuka sammeten. Vackert är det alltsammans.
Baronessans barn stå på ebbstranden och ropa på mig,
jag ror iland och hämtar dem. De hade inte sett mig
därute, men av några andra hade de hört att jag låg i
viken och så började de ropa mitt namn, som jag hade
talat om för dem. De kikade närsynt på min teckning och
den största talade om att hon var så duktig att rita
städer. Den minsta, som var fem år, blev sömnig av den
ovana rörelsen av båten, jag bredde min rock under henne
på toften och sjöng sakta tills hon slöt sina ögon. Jag
hade också en liten syster en gång.
Sedan prata den stora flickan och jag, då och då sade
hon några svenska ord och talade riktig svenska när hon
så ville, annars talade hon modersmålet. Hon berättade,
att var påskmorgon lät hennes mamma henne titta genom
en gul sidenduk på solen, för att se hur den dansade av
fröjd över Jesu uppståndelse. Och dansade väl solen
även här i landet?
Den minsta sov.
Efter en god stund ror jag i land igen med barnen;
under tiden väckes den sovande av systern: Vakna nu,
Tonnal Tonna vaknar slutligen och ligger en stund och vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
