Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa 17
skulle vara fin, ja, till och med mitt i sommaren hade man
ofta två västar.
Då Hartvigsen hade gått drev jag en stund omkring på
stranden, varpå jag åter gick in och satte mig för mig
själv. Det gick en stund, jag läste något, såg till min
bössa, så knackar Rosa helt oväntat på dörren och
kommer in.
Hon hade inte varit här sedan jag kom till orten, så att
jag reste mig något förvånad och tog emot henne.
Hennes ärende var att få mig med till Sirilund. Då hon
hade gjort sig så mycket besvär, passade det sig inte för
mig att göra vidare undanflykter; jag bad om överseende
med mina kläder och gick genast ut för att göra mig i
ordning. Jag lade märke till att Rosa från första
ögonblicket hon kom in såg sig undersökande omkring för att
se hur Hartvigsen hade det i huset, hur han hade det ställt
för sig. Då jag hade varit ute och kom in igen i stugan,
ertappade jag henne med att ordna i skänken.
Förlåt! sade hon djupt förlägen. Jag ville bara — det
var ingenting...
Så gingo vi till Sirilund.
Jag minns från denna middag några handelsmän från
utöarna, de hade två västar. Deras damer voro också
överdrivet tjockt klädda. Även fyrvaktaren och hans
hustru voro där, likaså Rosas föräldrar, prästfolket från
grannsocknen, voro där; de hette Barfod. Prästen var
en kraftig, vacker man, en jägare och fågelfängare. Vi
talade om skogarna och fjällen. Han inbjöd mig till sin
prästgård, jag skulle följa med Rosa någon dag då hon
gick hem genom allmänningen, sade han.
Mack höll ett litet tal för sin dotter, som hade kommit
hem. Många människor kunna tala kraftiga ord utan att
de göra verkan, Mack talade med små och få ord, men
de gjorde djupt intryck. Han var en mycket fin man,
han sade och gjorde det som behövde sägas och göras och
ingenting mera; dottern satt där med stel blick och såg
förbi oss alla, ja, det var precis som när en vattenpuss i
skogen ligger och stirrar. Hon hade ingen trevnad av
2. — Hams un, Rosa.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
