- Project Runeberg -  Rosa /
20

(1929) [MARC] [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20 Rosa

dad tand. Och på samma sätt som det är med den, så är
det också med rågen, säger han.

Men han blev ännu mera pratsam då baronessan kom
och tog plats vid bordet:

Vi får förstås vår expresstelegram. När korn och råg
och allting börja stiga i höjden, så är det att obsalvera
och köpa.

Hartvigsen hade inga kunskaper, men det var säkerhet
och trygghet över honom, så att det aldrig gick honom illa
i samtal. När det inte fanns någon i närheten som han
kände sig blyg för, blev han allt säkrare och säkrare, han
glömde att lägga fernissa över sina ord och talade då som
sina likar. Hans trofastaste åhörare, handelsmannen från
utöarna, som hade hört sig för så hövligt, sade åter:

Jaha, han är då den som har huvud för oss allihop.

Men nu var baronessan med i diskussionen och
Hartvigsens syn på tingen blev genast vidgad:

Vi som har rest och sett en hel del, och sett Bergen och
allt f den vägen, vi tycker nu inte det precis.

Å, säger en annan öbo och vaggar med huvudet och
tycker att Hartvigsen skämtar alldeles för mycket.

Baronessan vaggar också med huvudet och säger med
hela ansiktet vänt mot honom:

Nej Hartvigsen, det är inget tvivel om att det är ni
som har huvudet.

Å, tycker ni det, svarar han tacksamt. Men för att
pruta av på hennes frikostighet tillägger han: Men jag
kan då gott påstå, att det finns flera tusen likadana karlar
som jag i Bergen.

Ål invänder öbon igen och ser ingen ände på
Hartvigsens skämtsamhet.

Rosa står inne i salen. Jag går fram till henne och gör
henne uppmärksam på hennes rödvinsglas, som hon har
satt ifrån sig på bordet. Salen är så stor, och i detta stora
rum står glaset ensamt, det är så purpurrött och ensamt,
det är så glödande.

Ja, svarar Rosa endast och är långt borta i sina
tankar. Hon är kanske redan svartsjuk på baronessan, sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 20:04:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosa/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free