Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rasa 21
väninna, och tänkte kanske på allvar på att komma och
sköta huset åt Hartvigsen. Hon kretsade kring
kaffebordet på verandan och avlägsnade sig igen utan att få
någon ro.
I sin godlynthet sade Hartvigsen till henne:
Sätt er nu, Rosa, var så god. Vi kan ju slå ihjäl tiden
med ett glas så länge.
Hon smålog, och det såg ut som om det undret hade
skett, att hon åter hade blivit kär i Hartvigsen. Hon satte
sig.
Och jag gick ut på verandan, ut från verandan. Det
var mycket att se på även ute. Efter en stund gick jag
in igen, det hade kommit toddy på bordet. Mack drack
nästan ingenting. Hartvigsen drack knappast heller
något, men båda skålade flitigt med gästerna. Stämningen
var en annan. Den ena öbon frågade den andra vad hans
klocka var; då den tillfrågade slog bort det sade Mack
taktfullt: Klockan är bara tre på dagen! En liten stund
senare frågade öbon åter sin kollega: Hur mycket är din
klocka? Den tillfrågade satt som på rålar: han var i
alla fall en äldre man, men han blev röd i hela ansiktet.
Vilka barn människorna här nordpå voro! Denne
handelsman från utöarna gick kanske med sin praktfulla
hårkedja med guldlås, men utan klocka i fickan. Och hans
kollega ville utpeka honom.
Nu kom häktmakaren förbi verandan och vi hörde
fågelkvitter. Mack vinkade honom närmare och bjöd honom
ett glas och en stol. Och så satt häktmakaren där en stund
och var en skog med sjungande fåglar; men det såg han
inte ut för, eftersom han satte upp en oskyldig uppsyn
och mönstrade rutorna i verandafönstren.
Senare spelade Rosa inne i salen. Hon hade fortfarande
ingen ro, hon vände sig oupphörligt till sällskapet på
verandan. Nej, när ni inte vill höra på, så slutar jag! sade
hon och reste sig. Och ändå var det bara det, att
Hartvigsen och baronessan hade suttit intill varandra och
möjligen talat något sins emellan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
