Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa 39
Rosa kastade en förskräckt blick på mig.
Ja, det är nu ingenting som studenten har något att
göra med, sade Hartvigsen.
Jag skakade skrattande på huvudet, sade nej och gick
ut. Jag stannade ute tills Hartvigsen själv kom och bad
mig komma in igen. Rosa satt inne i salen. Hon ville
väl göra mig vänligt stämd igen, eftersom jag hade måst
gå ut ur stugan, och riktade därför några ord till mig:
Min far ville gärna att ni skulle besöka honom. Det
får ni inte glömma. Det var ursprungligen meningen att
ni skulle följa mig genom allmänningen, men.
Nå, sade Hartvigsen med ens, ja, du ska kanske genom
allmänningen?
Nej, svarade hon, jag kom ju att stanna här.
Ja, det var bara det jag ville veta, fortfor Hartvigsen
retligt. Det ska då inte bero på att ni inte får någon
båtskjuts, sade han och såg på mig, och såg på mig
mycket godlynt.
Jag vill hellre gå, svarade jag.
Vi talade nu allesammans lugnare, men jag märkte
mycket väl att Hartvigsen var på sin vakt mot mig, så att
jag inte skulle kunna säga något vidare. Då teg jag.
Någon hade kanske fått honom att misstänka mig, vad visste
jag.
Lilla Martha kom fram till mina knän med en leksak
och sade: Min bror har haft sönder den! Jag satte ihop
den och lovade att limma den i morgon, Rosa kom också
och lutade sig ner och såg på, även hon, allt varade en
minut och Rosa sade kanske ett par ord om leksaken. Då
reste sig Hartvigsen med ens och gick ut ur stugan.
Detta hände i går afton. Nu i morse kom Hartvigsen
och antydde att jag måste fara snart. Jaja, svarade jag.
Men jag hade dock börjat på en ny tavla av hans hus
och med allmänningen i bakgrunden, allt detta kom han
tydligen inte ihåg.
Det är nu så att hjälpredan ska komma och stanna
hos oss, så vi behöver rummen, sade Hartvigsen som
ursäkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
