- Project Runeberg -  Rosa /
52

(1929) [MARC] [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52 Rosa

lig matthet. Jag såg på min hand, vad fattades den? Det
gick som en förlamning genom huden.

Full av motvilja ser jag från handen bort till den lilla
stenmannen igen, å, det var en skamlighet mot Gud att
känna äckel inför denna varelse! Det såg precis ut som
om den hade varit större en gång för längesedan men
blivit barn på nytt, nu var den knappt någonting, så
hopsjunken stod den med stöttorna runt omkring sig. Jag
höjer min andra hand mot den, men handen faller ned,
det upprepar sig ännu en gång, huden blir även på min
vänstra hand grå och vissen.

Då hoppar jag tillbaka över dammen och kryper ut ur
videsnåret igen.

Stora regndroppar börja falla från himlen.

XII.

Det kom brev till Sirilund från Rosas föräldrar,
prästfolket i grannsocknen, och det var en inbjudan till
bröllop. För andra gången skulle prästen Barfod viga sin
dotter. Nå, så var alltså allting i ordning till denna
högtidlighet, jag hade redan hört ryktet att det hade lysts i de
två grannsocknarnas kyrkor. Men Hartvigsen hade på
sista tiden, på bönders vis, varit hemlighetsfull ifråga om
bröllopet. Inte ett ord hade han nämnt om det. Nå, ske
Guds vilja!

Det var nu ett ständigt regnväder och färden måste
företagas i Macks stora hembåt; men då lilla Tonna, den
ena av baronessans småflickor, var opasslig, skulle båda
barnen få stanna hemma. Då kunde inte heller jag
mottaga inbjudningen. Baronessan talade mycket älskvärt
vid mig och erbjöd sig själv att stanna hemma för att
låta mig fara, men det var så meningslöst att det inte ens
kunde ifrågasättas. Martha skulle också vara hemma
tillsammans med småflickorna och mig.

Bröllopet stod i all stillhet, av den orsaken att bruden
hade varit gift så nyligen, å, bröllopet var så stillsamt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 20:04:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosa/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free