Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa 5s1
Jag glömmer att jag är knusad och sårad i min
egenkärlek, här är så gott. Här finns inte höger och vänster
utan bara en sluten rundel; videt står här, gräsmattan
står här, gammalt och trångt är här, platsen har legat och
ärvt sig själv från människoålder till människoålder. Och
intet når mig nu om jag sitter här och låter tiden löpa
och alla mått äro bara ett litet runt vattenhål med snår
av viden runt omkring.
Jag vill lägga mig på rygg och sova, men hejdar mig
och gör det inte: Spindeln har börjat röra på sig, jaja,
den väntar väl regn. I detsamma märker jag att pussen
är fri från mygg och nu. krusar sin yta som moire. Jag
ser mig vidare omkring, ett egendomligt obehag griper
mig, jag upptäcker att någon nyligen måste ha varit på
andra sidan av den lilla dammen, några viden äro
avskurna liksom för att göra en liten öppning och snitten
äro färska, de äro gjorda i dag. Jag hoppar över
dammen, brädden gungar en smula fastän det är fast mark,
mitt öga faller på knivskårorna och jag ser under en
egendomlig upprördhet att de äro gjorda med en oövad
vänsterhand. Det var väl en berättelse som jag nyligen
hade hört som gjorde mig så uppmärksam. Jag tog
spånor i handen och vände dem på alla kanter och övertygade
mig om att jag hade rätt. Varför — varför skära av
videna? Och varför dessa mystiska skåror? Jag fortfar att
stirra mot denna vägg av vide och blir kall nerefter
ryggen: Där står en stenbild rätt framför mig, en gammal
Gud.
A, vad den är liten och klumpig, utan armar och
ingenting annat än några löjliga skåror i ansiktet till ögon,
näsa och mun. Skillnaden mellan benen är också bara ett
inhugget streck och den har inga fötter, bilden måste
stöttas av stenar för att kunna stå.
Först tänkte jag, att det var detta Gud ville använda
mig till i kväll: att störta denna lilla avgudabild och kasta
den i dammen; men då min hand skulle utföra det fanns
det inga krafter i den, utan tvärt om kände jag en under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
