Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 Rosa
Ringen var litet för stor. Hon tog av den, såg på
Hartvigsens förnamn i den och satte den på sig igen.
Men Hartvigsen hade ingen ro för det andra som fanns
i paketet. Här är kanske mera! sade han.
Du store tid, vad kan det vara? frågar Rosa.
Då tog Hartvigsen och visar oss båda paketet utanpå
och såg på oss och var omåttligt stolt:
Där kan ni läsa själva. Ringen den kostar bara en
fyra fem daler med namn och allt, men här står priset
satt till ett hundra tio daler!
Hartvigsen ville pina oss på sträckbänken. Då jag gör
min av att vilja avlägsna mig och inte stanna längre, ber
han mig att sitta kvar.
Vänd er bort! säger han.
Jag hör honom skramla ned något, han går bort till
Rosa och säger högtidligt:
Var så god, Rosa! Jag överräcker dig följande guldur
och guldkedja!
Rosas ögon vidga sig av överraskning, hon stammar,
hon sätter sig ner. Å, hur ljuvlig var inte hennes
förvirring och hur hjärtlig, hon blev röd och blek. Då hon reste
sig och tackade honom för allt, svarade han själv
överväldigad: Slit den med hälsan!
Så fick han uret tillbaka för att draga och ställa det,
han for som ett barn med det och satt där med barnaögon
i ansiktet. Då jag gick ifrån de nygifta, sade jag till mig
själv att detta hade börjat så hjärtligt, det kunde kanske
i alla fall bli gott för Rosa i detta hem. Jaja, nu var det
inte mera att säga därom, lyckan hade funnit Rosa!
Det går dagar, det blir sol igen och värme. Nätterna
ha röd luft och sjöfåglarna spatsera vid ebbstranden med
sina ungar. Det blir ändå ensamt för mig och till Rosa
och Hartvigsens hem kunde jag inte gå var dag, inte
heller var det någon särskild glädje för mig att gå dit
numera. Baronessan brydde sig inte om musik och inte
heller om mig, så jag spelade bara litet om dagen, när Mack
var på kontoret och baronessan ute ur huset. För övrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
