Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa 65
mot en spädgris och dräper den och äter den. Vi döda
blommorna på ängarna. Barn bringa vi att gråta, de se
på oss med sina ögon och möta oss med tårar. Å, hur
det vänder sig i mig av motvilja för livet!
Och ändå är det kanske bättre än att dö.
Ja, och ändå är det kanske bättre än att dö, jag vet
inte. Ni säger något, det är kanske bättre än att dö.
XIV.
Innan fartygen avsegla gör jag en kväll bekantskap med
Svend Väktare som är gift med Ellen tjänsteflicka. Nu
skulle hans medskeppare och kollega Ole Människa ta
med sig sin hustru som kock på Funtus; det var en
finurlig anordning, ty då skulle han också kunna hålla ögonen
på sin kära Bramaputra. Svend Väktares hustru ville
däremot inte följa med sin man på hans skuta, hon åberopade
sig på sitt allt för lilla barn som hon inte kunde ta med sig.
Svend Väktare hade kanske en gång varit mera
misstänksam mot sin hustru än nu. Det berättades att han
en julkväll hade varit nära att dräpa henne med en lång
kniv; nu lät han henne helt lugnt stanna hemma på
Sirilund medan han själv seglade ute i månader. Hartvigsen
sade om honom att han hade blivit så förstockad, och
därmed menade han tydligen slö. Jag hade ofta sett Ellen
trycka sig upp mot sin man med öm trolöshet, men det
hade varit endast konster, Svend Väktare hade inte brytt
sig om det. Hon brukade komma från Macks bad sent
på nätterna och såg då med lata, tunga ögon på oss som
hon mötte och gick förbi. Det fanns ingen blygsel hos
henne, hennes gående i Macks bostad var så väl känt av
alla och Svend Väktare själv såg endast likgiltig ut och
fortfor att röka på sin snugga. Det hade måhända kostat
honom många kval innan han kom till denna resignation,
en gång hade han velat sticka kniven i henne, det var
längesedan, det var i början; men det var inte nul
Varför skulle han förpassa sig själv på fästning? Det skulle
man förstås kunna göra, ja, man skulle kunna begå ett
5. — H a m s n n, Rosa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
