- Project Runeberg -  Rosa /
86

(1929) [MARC] [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86 Rosa

han levde, hängde hon ännu fast vid honom? Jag kände
inte längre någon svartsjuka mot Hartvigsen, men mot
en död man; å jag önskade min vän Hartvigsen allt gott!
Och vad var han, den andre, för en herre? Sålde sin
hustru för en summa, drack upp summan och dog!

Ni kallade mig ett barn, sade jag till Rosa för att såra
henne, vad är ni nu själv, tror ni? Syssla så kärvänligt
och smeksamt med en som — med minnet av en som —

Då jag hejdade mig såg hon upp och väntade. Kanske
ville hon ha mig att säga detta om summan och den bråda
döden. Men då hon trots allt såg ut att hålla fast vid
sin Nikolai i klockargården, såg jag på henne och gick
inte längre.

Nåå? frågade hon, syssla med minnet av?

Vidare fullvuxet är det väl inte, sade jag.

Paus. Hon satt mycket rådvill.

Förlåt mig! sade jag då.

Hon fick som en stöt, reste sig plötsligt och lade hela
sin sammetshand över min kind.

Gud välsigne er! sade hon. Ni förstår nog att detta
är något annat än förälskelse. Ser ni, nu ska jag vara
lugn, sade hon och satte sig igen, det var bara det att
jag blev så skrämd, Gilbert är förfärlig.

Den där Gilbert ska jag gärna åta mig att göra
oskadlig, sade jag hänfört. Jag vet något om honom; Mack
skulle på första ord kunna få honom fast.

Såå? frågar Rosa. Ja, men det skulle inte förändra
något, Gilbert har i själva verket spått sant varje gång.

Det är — förlåt! — barnsligt att tro.

Jo, han har spått sant. Och i dag har han kanske också
spått sant. Gud må veta. Och Herregud, hur ska det
gå med alltsammans! Och så som jag är!

Hon reste sig på nytt, sträckte upp händerna och slog
ihop dem. Jag såg hennes förtvivlan och vid hennes
sista ord kom jag att tänka: Hon har varit gift ett par
månader, kanske hon inte längre tål starka sinnesrörelser.

Lugna er nul sade jag. Ni har ingenting galet gjort!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 20:04:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosa/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free