Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa 87
Jag såg Hartvigsen komma på vägen och sade det.
Rosa stannade framför mig.
Ni behöver inte be mig om tystnad, sade jag.
A, svarade hon, det kan göra detsamma. Jag kan själv
tala om det. Men jag måste tacka er för att ni förstår
varför jag sysslar med dessa minnen.
Det hade jag ingalunda förstått, det var
fruntimmersprat återigen. För Rosa måste i alla fall hennes förste
man vara död, till och med om han levat.
Och ni själv ska bli riktigt duktig och gå på jakt och
se er omkring i bygden, sade hon.
Ja, svarade jag kort.
Hartvigsen kom in.
Goda nyheter! sade han, fartygen är i Bergen. När de
vänt hem igen och ligger här i hamner fulla med
handelsvaror, så är försäkringen min.
Jag lyckönskar av hela mitt hjärta! sade jag och
unnade Hartvigsen allt gott.
Upplivad av mina ord tillägger Hartvigsen:
Så hu är det inte bara min kompanjon Mack som kan
spekulera och förtjäna pengar.
XVII.
Så vet jag i själva verket inte längre vad jag skall tro
eller tänka. Rosa har ställt sig i ett något nytt ljus,
hennes sentimentala sysslande med sin avlidne man, som
hade varit endast en föraktlig människa, gjorde henne
oigenkännlig för mig. Hon hade dessutom varit för
öppenhjärtig och pratat vitt och brett, hon som förr varit fin
och tyst; jag var dock en främling för henne. Hade
hon inte till och med alldeles för öppet gått ut ifrån att
jag älskat henne över alla gränser? Och barn! hade hon
kallat mig.
Det går en vecka eller två, jag väntade på hösten. En
dag säger baronessan till mig:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
