Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa 99
komma, han hette Gilbert, ett äkta kräk naturligtvis; fram
med honom! Hon hör inte på mig utan kallar mig
olycklige och säger stackare och ömkar mig. Stengudenl
säger hon, å, nu ser jag att det är sant att den kan
hämnas! Det är inte sten, säger hon, vad skulle det vara för
sten? Lägg märke till att den står där stinn av helighet,
som släkt efter släkt av lappar har bedit in i honom!
säger hon. Så är jag färdig, jag provar min piska, den
viner ganska bra i luften, och det gör samtidigt
förfärligt ont i mina fingrar, men det känner jag inte för bara
ilska. Lappen framl! säger jag. Lappen? frågar hon;
han kan inte hjälpa er! Då går jag och letar rätt på
honom själv! säger jag. Hon svarar: Är ni tokig? Vad
tänker ni göra? Och hon springer efter mig och håller
mig fast. Kvinnan är stark, märkvärdigt stark, och jag
är ju vanför i händerna. Lappen fram eller jag letar
själv rätt på honom och piskar honom fram till er gård!
säger jag. Lappen? Vad vill ni med lappen? frågar hon
och flämtar som ett djur emot mig. Jag lyfter piskan och
låter den vina och säger bara: Vid Gud i himlen!
Förklara mig vad ni vill med lappen! skriker hon. Jag
förklarar för henne att jag tänker tukta lapp-Gilbert, å, men
jag kommer att lägga granris och mjuk mossa under
honom när jag är färdig med honom! Den slyngeln har
smort in stenguden med ett giftämne för att bringa alla
i olycka som rörde vid den! Jag känner på mig att jag
till och med kommer att lägga min tröja över lapp-Gilbert
när jag är färdig med honom för han kommer nog att
stanna på platsen en stund! Under denna förklaring
skiftar baronessan ansiktsuttryck, hon flämtar efter luft och
blir rent av liksom slö i ögonen. Gift, säger hon, har han
smort gift på den? Ja, det har han, svarar jag, han har
smort på kåda, och det är säkert törel och kvicksilver i
kådan. Jag ska skicka bud efter lappen! säger hon. Och
sedan går vi ut ur skogen och hem. Jag fick mot min
vilja en smula medlidande med hennes usla huvud, hon
hade uppenbarligen trott på lappens alla skojstreck. Hon
gav Jens barnafar i uppdrag att söka efter lapp-Gilbert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
