- Project Runeberg -  Rosa /
100

(1929) [MARC] [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100 Rosa

dag och natt tills han fann honom, och då föra honom
med sig. Jag ber om ursäkt för att jag är hård! sa jag till
baronessan. Ja, ni är en fruktansvärd man! sa hon Så
blev det en paus mellan oss. Vill ni verkligen piska upp
lappen? frågade hon. Ja, det vill jag verkligen! svarade
jag.

Jag såg åter på Munken Vendts händer, nu hade det
gått hål på ett par blåsor och de blödde. Då jag visste,
att han var utan pengar, gav jag honom två daler, som
jag hade fått i förskott av Mack på morgonen, och även
nu grät jag av oro och sorg. Jag tänkte hela tiden: Ja,
kärleken är hård Här sjunker jag mer och mer ner i
uselhet och har inte längre någon stolthet och ingen
ärlighet. Gör jag ont mot någon, så går jag inte och bekänner
det, utan låter den ena dagen efter den andra gå! Gud
nåde mig!

I alla fall hade jag kanske just nu velat tala litet mera
vid Munken Vendt, men han var så upptagen av sin
upplevelse med baronessan och misstänkte mig kanske för att
gråta för henne.

Håll tyst du bara, hon skulle må gott av lite smörj
själv, sade han.

Vid middagen satt baronessan för första gången på
lång tid ordentligt vid bordet och bar sig anständigt åt.
Jag tänkte: Hon vill hålla Munken Vendt på avstånd, men
det är alldeles lönlöst, han märker ingeting och bryr sig
inte om det, han fortfar att vara som förut! Men han
hade sin ungdomliga sorglöshet och sitt skratt och till och
med Mack hörde på honom med nöje och smålog åt hans
livsglädje. Mack gav honom även en del kläder och
Munken Vendt tackade honom hjärtligt och kände sig mycket
belåten.

På kvällen kom baronessan med blyvatten till hans
händer för natten.

Över detta blev han genast rörd.

Men var är lappen? sade han och reste sig.

Lappen? frågade baronessan. Han har inte kommit.

Hon var ängslig för att behöva höra mera om lappen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 20:04:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosa/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free