Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa 101
och jag sade några ord för att få Munken Vendt lugn
igen.
Han är så oregerlig, er kamrat, sade baronessan till
mig och skrattade.
Vad är det för fel med mig? frågade Munken Vendt
skämtsamt. Titta, här har jag blivit fin i er fars kläder!
Mig fattas ingenting!
Han reste sig och smet ut genom dörren, dessa
främmande kläder gjorde honom också till en helt annan
människa, men då han saknade allt intresse för sin yttre
person försökte han inte ens att bära dem på något annat
sätt än de gamla trasor han var van vid.
Låt mig nu lägga omslaget på era händer i kväll, sade
baronessan efter honom då han gick. Hon var idel godhet
Det skulle åter utkämpas en kamp mellan dessa båda
på kvällen. Munken Vendt kom in till mig vid elvatiden,
då allt var lugnt och tyst i huset, och började berätta.
Han hade bandager om händerna, men bindorna voro i
oordning och han bad mig surra fast dem ordentligt.
Har baronessan varit dum? frågade jag.
Munken Vendt gnolade som om han varit belåten, men
jag såg mycket väl att hans tankar voro frånvarande.
Å, det är bara konster och sjåpigheter med alla de
fina! sade han. Jag gick in till den där gamla — den
där —
Till baronessan? frågar jag. På hennes rum?
Vad skulle jag göra? Hon var inte anträffbar någon
annanstans, svarade han. Vad gjorde det? Gå ner i
vardagsrummet, sa hon. Vad har jag där att göra? sa jag.
Så förband hon mig. God natt, sa hon. Varför det? sa
jag. Å, det är bara joller och dumheter med en sån där
dam!
Paus. Så fuktade jag bindorna i blyvatten och band
dem om händerna; under tiden stod Munken Vendt och
pratade och klandrade baronessan. Han hade säkert
försökt närma sig henne och inte kommit någon vart och jag
unnade henne denna seger, å, jag visste nog, att hon inte
var den dåliga person som Munken Vendt trodde!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
