- Project Runeberg -  Rosa /
103

(1929) [MARC] [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII - XIX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rosa 103

ma. Och nu måste jag gå och be om ursäkt. Tycker du
inte att jag bör göra det med en gång?
Nej, sade jag.

XIX.

Jag har med flit hållit mig borta från Rosas hem en lång
tid, ja många späkningar har jag ålagt mig själv. Det
är inte mer än jag har förtjänat! Jag har lovat mig själv
att återvända till plikt och redlighet och inte vidare lista
mig in med baktankar genom Rosas dörr.

Jag träffade Hartvigsen, han bad mig följa med hem
— jag tackade och avböjde.

Det var bara det, att jag undrar om ni kan få er
kamrat att bli lärare i mitt hem, sade han.

Har ni inte frågat honom själv?

Jo. Han ville inte.

Vad säger er hustru om det? frågar jag.

Min hustru? upprepar Hartvigsen och ser ut att lägga
detta uttryck på minnet. Och verkligen, från detta
ögonblick säger han min hustru, min hustru och säger inte
längre Rosa: Min hustru hon bryr sig inte om någonting,
hon går och är så rädd för litet av varje, säger
Hartvigsen. Så det är jag som får bestämma alltsammans. Nej,
min hustru har inte sagt något om den saken.

Jag ska tala med Munken Vendt, sade jag!

Men Munken Vendt är omöjlig att rubba. Han
vantrivs på allvar här och vill tillbaka till sina egna trakter
igen. Jag både gläder mig och är nedstämd över hans
beslut. Han håller fast vid att jag skall följa honom
härifrån, och detta pinar mig natt och dag. Men jag tackar
Gud för att hans händer nu äro nästan bra igen.

Nu har Munken Vendt bett baronessan om förlåtelse
för sitt uppförande; men efteråt vantrivs han för att han
har burit sig illa åt och inte längre känner sig säker. Han
gläder sig åt att få sina händer i form tills han träffar
lapp-Gilbert. Men lapp-Gilbert står inte att finna
någonstädes. Jens barnafar har för länge sedan kommit
tillbaka med oförrättat ärende. Å, baronessan har nog haft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 20:04:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosa/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free