Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 Rosa
ett finger med i spelet: Hon har säkerligen inte skickat
Jens barnafar för att söka upp lappen utan för att varna
honom. Hon går ut ifrån, att blir lappen funnen och
pressad till det, så kommer han att röja alltsammans och
inblanda henne själv i affären. Stackars vilsekomna
baronessan Edvarda!
En dag frågar hon mig hur länge Munken Vendt
tänker stanna. Det vet jag inte, svarar jag; han vill inte resa
utan mig! Nästa dag är hon ännu oroligare och önskar
att Munken Vendt skall fara. Han är så oregerlig, säger
hon, men fastän hon hade goda skäl för att befalla honom
gå sin väg, antydde hon det inte. En bildad dam var hon.
Däremot gick hon i ständig skräck för att lapp-Gilbert
skulle dyka upp en vacker dag och Munken Vendt få
honom fast. Er kamrat kan inte hålla måtta, sade hon,
han ställer gladeligen till en olycka! Jag ska tala med
Munken Vendt, sade jag.
Och jag talade med Munken Vendt. Han hörde på mig
med högsta förtrytelse och grämde sig över att behöva
lämna lappen åt sitt öde. Han förklarade för mig hur han
skulle ha gjort: Jag skulle dra slipstenen och Munken
Vendt skulle själv slipa lappens händer, tills de blivit
fina och mjuka i huden, sedan skulle dessa händer få
stenguden att pyssla med en halvtimmes tid, och under den
tiden skulle stenguden bli riktigt ordentligt smekt och
kringklappad. När detta skett skulle jag få gå min väg
och slippa se avslutningen. Men Munken Vendt lovade
dyrt och heligt att lägga sin tröja över lappen, när han
lämnade honom i videsråret.
Baronessan tycker inte om att du rör lappen, svarade
jag endast på allt detta.
Då går Munken Vendt till skogen en dag och tar en
yxa med sig. Jag går efter honom en stund och bör
honom hugga i videsnåret. Han har krossat den stackars
stenmannen och sopat smulorna i dammen, nu röjer han
undan videt och gör en öppen väg tvärs igenom den heliga
lunden. Och lika gott var det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
