Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 Rosa
Allt som i världen, i världen sker —
Stöt mig bort, håll mig fast, stöt mig bort!
Våren är så dröjsam, den ligger så dröjsamt om natten och
avgör ingenting, men bringar mig endast i ängslan. Å, våren
gör icke ett snabbt och lättfattligt angrepp, men kommer endast
och stannar hos mig tills jag är övervunnen.
Sådan är våren.
Ä, allt som i världen, i världen sker !
Om jag kunde förlusta dig med mina tårar, där du vankar
långt härifrån! Du som gjorde mig lycklig i två ögonblick i
min ungdom! Du som satte på spel ditt livs stolta rikedom i tre
stora stämningar! Men tårar har jag icke mera. Minns du då
jag kom in och kysste dig och ville gå igen? Då kastade du
huvudet bakåt och såg på mig, att så outsägligt älskade jag dig.
Sådan är jag.
En yxa är god och barmhärtig av sig, det är intet gift i den.
En yxa är intet självmordsvapen, den sprättar icke upp någon,
den bara kysser !1 Det blir en röd mun efter yxan där den kysser,
två röda läppar öppna sig där den kysser.
Sådan är yxan.
Och här har jag mitt hjärta åt den.
Å, men livet det är detta:
Det är en evig skilsmässa från dig. Sådant är livet. Och
ingen kan leva det utan att vara ljus av dumhet i sitt huvud, så
att han icke förstår annat än gåtor. O, kom nu till våren, min
stora älskade, och tag yxan med dig! Jag ställer mig under
stjärnorna och slickar din yxa med min tunga. Sådan är jag.
Sådant är livet.
Allt eftersom baronessan läste blev hon mörkröd i
ansiktet, flera ord sjöng hon. Hon räckte papperet till
Munken Vendt. Han sade: Det är bara konster och
tillgjordheter! Papperet hamnade hos mig. :
Baronessan satt förlägen, hon blev blyg, som hon hade
begått något fel med sin läsning, när hon hörde Munken
Vendts ord, kanske hon kände sig löjlig, emedan hon rent
av hade sjungit några av dessa ord. Tacka mig nu för
läsningen! sade hon för att morska upon sig. Och båda
tackade vi henne. Det skulle kanske reciteras till musik?
sade jag. Ja visst, svarade Munken Vendt ögonblickligen,
för då skulle det kunna bli ännu värre. Då skulle min
piga Blis kunna sjunga det, hahaha.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
