Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa 105
Vill du vara med, så går vi härifrån i morgon, sade
Munken Vendt på hemvägen.
Det kan jag inte, svarade jag.
Då går jag ensam, sade han.
Munken Vendt gjorde ingen hemlighet av på gården att
han tänkte fara morgonen därpå, baronessan såg lättad ut
och satt hela kvällen tillsammans med oss och var idel
älskvärdhet. Och, o, hennes ombytliga kvinnohjärtal Nu
då Munken Vendt skulle lämna oss, skulle han inte fara
med det intrycket att hon var en kall och trött dam, nej,
det skulle han inte! Jag tänkte: Då känner hon sig kanske
i detta ögonblicket inte besvärad av Munken Vendts
underligt lågande ögon.
Hon satt med armarna över sig, som en port. Hennes
kjol var så snäv att den smet tätt intill hela benet. Aj,
sade Munken Vendt. Baronessan talade om Finland som
sin födelseplats: Hon hade fått sina många döttrar där,
därför kallade hon det sin födelseplatsl En man som
jag älskade skulle jag ta livet av med min ömhet! sade
hon. Aj, sade Munken Vendt.
Å, men jag tror bestämt att baronessan talade mest av
lättnad, av glädje över att hon nu var räddad: Munken
Vendt hade krossat avguden och utplånat varje spår av
den, ja huggit ner hela lunden; nu efteråt skulle han gå
därifrån och hon skulle aldrig mer behöva se honom! Det
hade följt en sådan beständig otrygghet med honom —
gudskelov att han for!
Hon serverar oss vin och framför en ursäkt från sin
far för att han inte har tid att sitta hos oss. Åt Munken
Vendt stoppar hon en lång pipa och kommer med den, och
mig ger hon kakor för att jag inte använder tobak.
Nu ska ni få höra! sade baronessan och tog ett papper
ur fickan. Det är en finsk dikt, iag har översatt den på
mitt eget lilla vis. Den är så underlig.
Ja, den är underlig! Och baronessan läste den med
sin sammetsröst och uttalade långsamt varje ord; då och
då var det som om hon sjungit:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
