Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 Rosa
över de fina och förklarade att han tänkte fara. Lappen
fick han uppge tills vidare. När kommer du efter?
frågade han mig. Senare, svarade jag, det dröjer inte så
länge. Jag är inte riktigt färdig än. Vänta på mig.
Så gick Munken Vendt.
Det led nu så långt på hösten att Sir Hugh Trevelyan
hade slutat sitt fiske i grannsocknen och kommit till
Sirilund för att vänta på postbåten. Han bodde några dagar
i Macks hus och sade inte ett ord utan låg bara på sitt
rum och drack mycket. Sedan han sist var på Sirilund
hade han hållit sig nykter och inte förtärt något starkt i
två månader, nu tog han igen skadan genom att tömma
många, många flaskor konjak. Baronessan hade mycket
medlidande med honom och frågade dagligen efter honom;
slutligen tog hon själv brickan och bar upp mat och kaffe
på hans rum. Detta började sysselsätta henne mera och
mera och hennes vanliga sorgsenhet och oro lade sig då
hon fick annat att tänka på. Hon talade långa stunder
till Sir Hugh, där han låg i sängen, och till sist fick hon
honom också att svara, ja att samtala som en ordentlig
människa. Han berättade för henne om silverfältet som
han hade köpt av Hartvigsen, att han hade betalt mycket
pengar för det, men det gjorde ingenting, det fanns
fabelaktiga värden där. Och han hade en son här nordpå, han
hette Hugh och var silverfältets rätta ägare, köpebrevet
var ställt på honom. Låt bara bergen ligga där så länge,
de stiger och stiger i värde. Gossen skulle ha dem! Sir
Hugh talade öppet om att barnet var hos sin mor;
Edvarda i Torpelviken; snart nog skulle han bygga ett hus åt
dem här på bergen. Vilken tomt, ett hus på silvergrund!
Sir Hugh hade funnit dessa rikedomar, det var hans livs
enda bragd, han hade funnit dem här i Nordland i Norge.
Gör det efter! sade han. Baronessan gick in på allt och
gjorde den sjuke mannen frisk igen, hon fick honom till
och med att stiga upp ur sängen och ta kläder på sig.
Dagen efter kom postbåten och Sir Hugh reste.
Det såg ut som om baronessan gått och tänkt på denne
engelske herre. Han var ingen jägare, men han var fis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
