Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa III
kare och en ensam och egendomlig själ, han liksom Glahn.
Hon sade om Sir Hugh att han visst inte var någon
drinkare, utan att han drack så fruktansvärt endast när han
hade tråkigt och ville förändra levnadssätt. Hemma i
England hade han många slott.
Nu är det vid Brittmäss och fartygen väntas hem från
Bergen. Hartvigsen gläder sig åt det lugna vädret, allt
går nog bra och han förtjänar försäkringen! Ack, det
var inte den lilla förtjänsten som låg Hartvigsen i
tankarna, utan det var äran av att ha gjort en präktig affär
mitt för näsan på Mack. Och ändå var det inte en affär,
utan ett vågspel, ett lotteri.
Nu kom redan Svend Väktares stora nya fartyg
skummande in över viken för svällande segel. Vi stodo
allesammans nere vid Hartvigsens sjöbod och sågo på. Och
Svend Väktare gjorde nästan ingenting åt seglen förrän
han gick upp i vinden och ankrade, då voro hans folk i
samma ögonblick på rår och taljor och gjorde riggen ren
på segel. Så låg fartyget där, präktigt och tungt, på
viken, fullt av handelsvaror.
Det skulle jag sannerligen inte ha gjort bättre själv!
sade Hartvigsen.
Rosa var också med oss. Hon var densamma som förr
och gick bara med en stor sjal utanpå kläderna för sitt
tillstånds skull. Hon var lugn och vänlig, allaredan som
en mor till sitt väsen; då hon räckte mig handen mätte
hon inte längden av sin handtryckning, utan lät sin hand
länge vila i min. Å Gud, i allting i världen var hon
djupare och finare än andra. Och jag kunde inte gengälda
henne med något annat än att ställa mig i vinden för
henne och mildra kylan.
Det är så länge sedan vi såg er, kommer ni inte och
spelar snart igen? sade hon.
Jag spelar aldrig mera, svarade jag.
Och hon märkte nog på mig att jag hade en inre orsak
till att svara som jag gjorde, därför frågade hon inte ut
mig. Däremot märkte jag att hon sakta och omärkligt
sökte komma över på min sida och ställa sig i blåsten för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
