Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa 119
gick han bort mot kontorsdörren, ifrån sin kompanjon,
som det tycktes kränkt och verkligt sårad.
Då ovädret om ett par dagar bedarrade tog
Hartvigsen manskap med sig och for ut till långgrundet för
att se om något av lasten flutit upp och kunde bärgas
men det fanns ingen utsikt till detta. Inte heller flöto
några lik upp. Men angående liken berättade en av
männen som räddat sig från Funtus en dyster historia.
Att Bramaputra skulle ha kunnat räddas, men att
hennes man, Ole Människa, hade ryckt henne till sig och
släpat henne med sig i djupet. Detta hade mannen sett
i all förvirringen. Och Bramaputra hade vrålat och
haft runda utsprängda ögon. Jag frågade mannen:
Var skepparen och hans hustru osams ombord? Ja,
jämt och ständigt, svarade han; Bramaputra var ju så.
medgörlig och skepparen måste för den skull sova med
bara ett halvt öga dygnet om. Han fick aldrig sova
ordentligt. Vi skrek till honom om grundet, men han
föll inte av; han var vit i ögonen.
Kanske således att Ole Människa hade haft en liten
mening med att styra rätt på grundet, tänkte jag.
Kärleken är hård.
Allt eftersom dagarna gingo blev Hartvigsen
lugnare och fann sig i den väldiga förlusten. Å, detta var
nu den tredje stora utbetalningen bara under min tid
på Sirilund, Gud vet om han skulle stå ut med så
många törnar tilll Men Hartvigsen var väl så
bottenrik, det fanns väl varken vikt eller mått som kunde
användas på hans förmögenhet. När han nu talade om
försäkringen och förlisningen var det med största
sinnesro: Det var så gott att förlusten drabbade en som
kunde bära den! sade han. Han blev snarare värre att
skryta än förr och han hade under övervägande om han
skulle köpa en ångare i galeasens ställe. Men han
tycktes inte ha stort förtroende till Mack. I handelsboden
hade han visserligen sist tigit och inte sagt mera än
som var lämpligt; men han misstänkte sin kompanjon
för lurendrejeri. Varför skulle Funtus just i år gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
