- Project Runeberg -  Rosa /
120

(1929) [MARC] [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120 Rosa

fullastad till uthamnen, när den aldrig gjort det förr
om åren? Å, det låg nog något bakom.

Ramlisterna ha kommit. Skulle ni vilja hjälpa mig
med ramar till alla tavlorna nu? säger han till mig. I
detsamma minns han den tavla jag hade skänkt Rosa
och vill betala mig för den, vill gottgöra mig verkligt
rundhänt. Då jag avböjer hans anbud ser han
godmodigt på mig och lovar att där jag hänger den på hans
vägg, där skall den bli hängande i evighet. För hans
hustru tyckte så bra om den tavlan.

Under de dagar jag skar ramarna till Hartvigsens
målningar träffade jag ofta Rosa ensam eller
tillsammans med Martha. Rosa hade nu själv börjat läsa med
barnet och hon hade präktiga kunskaper för detta. En
dag hade det kommit hundra nya daler till gumman
Malene, men inte heller denna gång något brev. Det
var mycket mystiskt och såg rent av ut som trolleri,
men lapp-Gilbert hade åter dykt upp och kommit till
Rosa med nyheten; senare hade Rosa varit hos gamla
Malene och fått se både pengarna och kuvertet.

Rosa sade:

Det var inte Nikolais handstil, men pengarna äro
från honom.

Jaja, sade jag.

Ja, men Benoni säger att han är död! utbrast hon.
Och jag har varit hos Mack och Mack säger att han är
död.

Ni ska inte ta detta så djupt, försöker jag att mildra.
Han kommer i vart fall aldrig hem.

Det är så förfärligt alltsammans, svarar hon. Man
skulle inte byta, ingen skulle byta. Och nu lever han
kanske ändå.

Då blev jag led och uttråkad på hennes sjukliga
erinringar och dessutom svartsjuk på denna evinnerliga
Nikolai, jag sade:

Nå, då kommer han väl, vänta på honom bara!

Rosa såg hastigt på mig.

Gud förlåte er! sade hon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 20:04:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosa/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free