Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa 133
skräckligt; tyvärr tycktes han också få dunkla
hågkomster av vad han förr i sitt medvetna jordeliv brukat
göra när han hade något ont: Han svor långa ramsor och
spottade så att det fräste. Det var fasansfullt att se och
höra det och det var endast när han blivit slö och fått
en smula fred för plågorna igen, som gubben sade tut
tut, annars svor han hejdlöst. Då kunde häktmakaren
bli alldeles vettskrämd och ränna ut ur kammaren, ja,
han glömde totalt att man skall ära de gamla och höra
på dem.
Men den gode Fredrik Mensa uppgav inte heller nu
anden. Häktmakaren blev ertappad med sin lömska
gärning och avsatt från befattningen med omslagen.
Man frågade honom om han ville ta livet av den gamle.
Nej, långt därifrån, svarade han; i min hemtrakt och
där jag är ifrån brukar vi gnida oss med isbitar på
magen, sade han. Då baronessan fick kännedom om
saken blev hon ännu mera religiös och satte Jens
barnafar att passa upp på den sjuke. Det fanns i sanning
mycket gott hos baronessan.
Och Fredrik Mensa kom sig igen, han var så
underbart stark och sund invärtes. Under Jens barnafars
vård blomstrade han åter upp till vad han hade varit
förut och låg där slö, men med god hälsa och sömn och
aptit, gudskelov. Och det var i sanning en verklig
glädje för oss alla att gubben blev kry på nytt, så att det
inte blev någon sjukdom och död på gården under
julen, ja, det lät riktigt muntert och uppiggande när
Fredrik Mensa låg där och drog väder. Och frågade vi
honom om något, så svarade han genast friskt och
hurtigt: Tut tut tut tut tut! Det var hans svar.
Nu i morgon är det som jag skall ge mig av på min
färd. Jag har redan i kväll fått julklapparna, det är
många vackra och präktiga saker från allesammans,
både från småflickorna och deras mor och Mack själv.
Jag tar nu bara en liten sväng neråt bryggan innan
jag lägger mig, och då jag ingenting ont gör genom att
nicka till Rosas hem, så gör jag det. Jag skall visser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
