- Project Runeberg -  Rosa /
135

(1929) [MARC] [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rosa 135

rade av att få Macks badkar i svartan mull, det var
Svend Väktare, smeden och snickaren, och där hade
gott kunnat vara sex eller tolv gifta karlar dessutom,
som villigt arbetat med denna grav.

Vad ska det få för följder? sade jag och tänkte på
att Mack aldrig var rådlös.

Och säkrare var heller inte Hartvigsen än att han
ingalunda bröstade sig och sade: Följderna bär jag!
Tvärtom, han började förklara sig och frågade mig om
jag tyckte det gick för sig: nu hade ju Mack kungjort
att han köpte fjäder och dun, priserna flögo i vädret,
det lönade sig för folk att gå ifrån sitt arbete och
stryka omkring längs stränderna efter fågel. Var något
sådant passande för en karl? Nu kom julen och julafton,
männen skulle dricka sig fulla igen och kvinnfolken
skulle gå upp på Macks rum i tur och ordning.

Det är väl fråga om Mack tänker finna sig i att
badkaret är borta? sade jag.

Hartvigsen blev ännu mera allvarlig och funderade
på det, ty Mack var onekligen en herre som hade re-

spekt.
Det är nu så, svarade Hartvigsen, att jag är inte
ensam om den här begravningen — som jag kan kalla

den. Edvarda har varit mig behjälplig hela tiden och
jag kan gott säga, att det är hon som har gjort
alltsammans.

Och då blev saken genast mindre riskabel i mina
ögon; baronessan hade en kraftig hand, hon hade även
förr korsat sin fars planer. ;

Då har jag inga betänkligheter längre, förklarade jag.

Ni kan väl förstå, sade Hartvigsen uppmuntrad, att
vi skulle inte ens ha kunnat få ut badkaret ur huset
utan hennes hjälp. Hon var den som skickade bort alla
tjänarna. Och det vill jag säga, att det är sorgligt att
se hur sorgsen och religiös hon är; vi skulle ha varit av
sten om vi inte hade hjälpt henne med detta.

Snickaren kom och anmälde högtidligt:

Allt är klart!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 20:04:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosa/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free