Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 Ro a
Så begåvo vi oss till graven, männen hämtade
badkaret, som var gömt i buskarna, och det blev
ordentligt nedsatt i graven med dyna och huvudkudde. Det
hade bretts säckar över det, för att skydda det för att
bli nedsmutsat.
Där stod nu detta zinkkar, denna förskräckliga säng
för två och väntade på att försvinna; smeden hade
själv falsat och lött det av tjocka plåtar. Och dynan
hade rosenrött var.
Om en kort och snabb stund är detta badkar inte
meral sade Hartvigsen och skämtade inte vid en grav.
Gör er plikt, folk!
Och så började smeden och snickaren skotta igen
graven.
Jag tog nu adjö och gick min väg. Det började snöa
litet tätare, stigen blev halare att gå; men med Guds
hjälp hittade jag fram till den avlägsna prästgården i
god tid innan dagen var slut. Och jag blev mottagen
med den största glädje.
Under hela julen var jag nu här, det hände intet som
är särskilt värt att beskrivas, endast det att mina
tankar och känslor voro många här i detta vackra hem.
Jag såg vad Rosa hade sytt och virkat och jag förnam
hennes ande omkring mig i dessa rum, där så många
år av hennes liv hade förrunnit. Ja, jag var
överväldigad av sinnesrörelse under dessa dagar och grät
mycket. När jag fann noter eller böcker, som Rosa hade
skrivit sitt namn i, måste jag göra mig hård för att inte
komma alldeles ur jämvikt, och jag gick inte uppför en
trappa eller väg utan att tänka: Här har också Rosa
gått. Prästfolket frågade mig också mycket efter
dottern, hon var väl frisk och glad och hade det bra? Ja,
det har hon, svarade jag. Skam att säga ljög jag rätt
tappert för de präktiga människorna, ty Rosa gick nog
med många bekymmer i sitt hjärta.
Prästen Barfod var en stor talare och hade full kyrka
hela helgen. Men hans bästa tidsfördriv var att ströva
omkring i skog och mark och se på allt omkring sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
