- Project Runeberg -  Rosa /
144

(1929) [MARC] [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144 Rosa

den igen. Och dagen efter stod jag på ert rum och såg
ut över alla de vägar jag hade gått och ingen funnit.

Ja, men kära ni, ni har inte varit överallt, sade Rosa
leende.

Jo, jag var på många andra ställen också.

Och ni fann ingen?

Jo, i själva verket fann jag en. Jag var inte ute på
någon friarfärd, jag gick bara bygden runt för att
finna en som jag kunde bli intagen av. Och på ett ställe
satt jag länge och hade det gott: Hos Edvarda i
Torpelviken. ;

Rosa blev pionröd och sade förargat:

Är ni alldeles tokig?

Hon var inte av sten, sade jag. l

Nej men. Nej, av sten nej. Jaja, var och en har sin
smak.

Jo, Munken Vendt hade rätt, jag besannade hans
ord: Redan första dagen jag mötte honom i skogen
hade han sagt: Älskar du förgäves? Det finns det råd
för: Du ska bara vila dina ögon lite grand på en
”ovärdig”! Då ska du få se! Då kommer den första emot
dig, intill dig, ja, för hon tål inte att du kastar bort dig,
hon vill rädda dig, lyfta dig ur dyn. En anständig
kvinna står full av fientlighet inför den oanständiga,
sade Munken Vendt, hon kan gå så långt att hon
offrar sig själv för att rädda dig från en annan; Munken
Vendt hade erfarit det under sitt liv och den höga fru
Iselin på Os gård var exemplet. Å, Munken Vendt var
en utomordentligt erfaren människa.

Än sedan? Jag hade inte Munken Vendts natur och
kom även nu till korta. Rosa började syssla med
något, men jag såg att hon var förargad och gjorde
onödigt arbete genom att torka damm av klaveret gång
på gång. Det går bra! tänkte jag.

Så ville jag blåsa under och tala mera om Edvarda i
Torpelviken: Att hon verkligen inte var av sten, att
hon hade tackat mig för besöket; men Rosa hade re-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 20:04:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosa/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free