Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa 143
Nej, nu ska jag inte börja igen. Jag ville bara se
vad det var era ögon först föll på när ni vaknade om
natten och tittade ut: Stjärnhimlen och norrskenet, en
gård en halv fjärdingsväg borta.
Det var Moa.
Ja, det var Moa. Och en dag gick jag dit.
Det gjorde ni rätt i. Hur mår dottern i huset? Hon
heter Antora, hon är så vacker.
Ja, hon är vacker. Hon hade era ögon. Jag tecknade
henne och sade att jag ville ha en kyss för teckningen.
Och det gick hon in på. Sedan var jag i Torpelviken.
Jaså, sade Rosa, ni kysste således Antora?
Ja, på ögonen.
Rosas läppar darrade en smula och hon sade
plötsligt: 2
På ögonen? Nej, jag förstår inte hur jag ska vara
emot er. Är ni så kär i mig än?
Ja, sade jag.
Sedan gick ni till Torpelviken? Där finns ingen. Där
är bara Edvarda som...
Ja, hon har ett barn med engelsmannen, med Sir
Hugh Trevelyan. En tyst och vacker mor, hon gav
mig mat och dryck; hon var så förtroendeingivande,
jag fick hålla barnet medan hon gjorde i ordning min
mat. Hon sade att det var synd och skam att jag skulle
göra det, men det tog hon fel i, för det var ett stort
och vackert barn.
Vart gick ni sedan?
Och då jag gick sade Edvarda i Torpelviken: Tack
för att ni kom!
Men jag har väl aldrig hört på maken!
Ja, inte sant, hon som hade gett mig både mat och
dryck! Och jag hade fått hålla hennes barn!
Sedan gick ni väl till länsmannen? Men där finns
ingen. Nej, sade jag, där fanns det inte heller någon,
det fanns ingen någonstans. Jag gick och gick, men
där fanns ingen. Då vände jag tillbaka till prästgår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
