Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa 151
komma sig för att sätta klackjärn på dem.
Överkroppen däremot — å, vilken skillnad på de båda
kamraterna! Överkroppen satt var kväll, när han tagit
stövlarna av sig, och mönstrade dem och smorde dem
omständigt med varm tjära, och fanns det till äventyrs
en enda liten fläck ledig någonstans under sulorna, så
drev han in en sista, en allra sista avhuggen spik i sina.
stövlar. Men så blev det också stövlar! De vägde
åtskilligt på fötterna och räckte i fyra år. Men
häktmakarens skor dem såg han med förargelse på.
De båda kamraterna pratade numera inte så mycket
med varandra som förr, Överkroppen blev mera och
mera ensam. Nej, häktmakaren, han hade nu fått så
många andra intressen, hustrun och barnet, han hade
blivit gift, var husfader; Överkroppen blev ensam om
minnet av Bramaputra. Vad skulle de annars ha
pratat om? Dessutom var det ingen reda med
gyckelmakaren: Han gick och bröstade sig i flera veckor över
att han fått lånd Macks två hästar och spetsslädar till
sin bröllopsfärd; vad var det att gå och minnas för en
vuxen man? Men Hade Mack ökat på lönen? Och
hade de nygifta fått ordentligt tak över huvudet?
Å, denna sista fråga var dock alltid i häktmakarens
tankar: Kammaren var ännu inte hans, undantagsgub
ben Fredrik Mensa dog aldrig. Häktmakaren sade till
Överkroppen: Vore jag så stark som du, så skulle jag
slå ihjäl liket — så sade denne person med de eländiga
händerna och armarna!l Det var ingenting annat i
vägen, men han hade inte krafterna. Överkroppen
svarade: Du pratar som ett kreatur! Vi kan inte öppna
vår mun, vi kan inte andas! skrek häktmakaren då.
Jaja, sade Överkroppen dovt och argt, det är värst för
barnet! Häktmakaren fortfor att rasa. Varför kan
inte Jens barnafar komma ner till liket igen? Vad är
det som hindrar? Han var där före mig, men nu har
han fått eget loft.
Överkroppen hade rätt, det var värst för barnet. Det
var en stor och präktig pojke med bruna ögon; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
