Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 Rosa
fick aldrig en nypa ren luft annat än när han blev
ordentligt påklädd och utburen ur kammaren; hela
natten låg han och susade i näsan och grät i Fredrik
Mensas luft. Men allt är visligt inrättat här i livet: Ett
barn har säkert inga vidare förnimmelser, det tål allt.
Och Fredrik Mensa låg där ju också och sade tut tut
och bobo bobo liksom för att trösta barnet; den blida
gubben klagade aldrig över att det hade kommit ett
skrikande barn i kammaren, skulle då någon klaga
över honom?
Veckor gå, vi märka allaredan att dagarna bli
längre, det välsignade ljuset vände så småningom tillbaka.
För att vara ärlig, voro allt dessa vinterveckor ganska
tunga att bära för mig och jag skulle aldrig ha hållit
ut med dem så bra utan Guds hjälp. Han vare lovad!
Och då jag själv var skuld till mitt öde, har jag ingen
att anklaga.
Rosa kom nu liksom förr en och annan gång till
handelsboden och handlade till hushållet, hon hade lilla
Martha med både för sällskaps skull och för att hjälpa
henne att bära litet; själv hade hon nu blivit mycket
tung.
En gång sade Rosa till mig:
Kommer ni aldrig mera till oss?
Jo, tack, svarade jag bara.
Ni är väl så upptagen. Går ni ofta till Torpelviken?
Nej, sade jag.
Ja, men det skulle ni göra.
Detta var det sista lilla samtal jag hade med Rosa
innan den stora händelsen inträffade. Både hon och
jag stodo utanför disken i handelsboden och hon räckte
mig sin varma goda hand innan hon gick. Hon bar
blårävsgarnityr. Vad det är underligt att tänka på allt
detta: Denna människa hade en sådan allmakt över mig,
att då hon gick lagade jag att jag kom att stå just där
hon hade stått. Det tycktes mig utstråla värme
därifrån och sötma, det gjorde mig gott att förnimma det.
Fastän jag aldrig hade känt hennes andedräkt, visste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
