Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa 153
jag att den var ljuv, jag slöt mig till det av hennes
händer och av hennes varma ansikte, kanske också av
hennes väsen. Men alltsammans kom sig väl av att
min tillbedjan icke kände några gränser. Många
gånger under dessa dagar tänkte jag: Om Gud hade låtit
mig få Rosa, så skulle jag ha blivit mera än jag nu
blir under mitt liv! Senare har jag kommit till en mera
sansad uppfattnng och finner mig i det som blivit mig
beskärt. Fiat voluntas Dei!
Allt går nu sin jämna gång på Sirilund, Mack har
sitt kontor och Hartvigsen sin uppsyn över allt
utomhus; men baronessan har börjat ledas på nytt och kan
inte finna ro och lugn i ett religiöst liv. Jag går inte
till kyrkan mera, han står ju där och pratar som ett
barn om vuxna ting! sade hon om prästen i vår socken.
Senare sade hon rent ut — och det var
fastlagssöndagen, då hon slog sig lös med barnen och kom och
risade oss alla på sängen — då sade hon rent ut: Jag är
trött på att ha fasta och bot och korsfästelse till
valspråk; slå på, småflickor!
Ja, baronessan Edvarda blev förr eller senare trött
på allting; nu var hon åter munter och sjungande i
några dagar, ja full av upptåg. Vad är det med dig,
frågade hon den allvarliga och gudfruktiga Margrete. Jag
tyckte du suckade och vad ska det tjäna till? Margrete
blev också helt smått och försiktigt en smula mindre
allvarlig än förut, ja, baronessan smittade henne och
störde hennes allvar både titt och tätt. Det skulle
heller inte varit gott att i längden hålla sig döv för Macks
frestande ord när han var i badet, Margrete kunde
kanske inte alltid passa sig så noga. Då Mack en kväll bad
henne att till badet hämta även Svend Väktares hustru
Ellen, gjorde Margrete detta och var lika oskyldig i
ansiktet för det. Å, det var nog inte för gott för lilla
Margrete! Och baronessan blandade sig nu inte längre
i vad fadern hittade på för galenskaper. Allt hade
blivit som före den religiösa perioden.
Men Ellen, hon hade endast en kär i hela världen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
