Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 Rosa
För han är en alldeles utlärd person i alla de vetenskaper
som nämnas kan.
Tala med er hustru om det, svarade jag.
Jag talade med henne i morse, svarade Hartvigsen.
Men min hustru ville inte veta av det. Hon säger att hon
inte vill ha honom i huset. Det är förstås bara överdrift
från hennes sida. Men damspersoner och andra i den
vägen, de är då så ombytliga, det är bara mig hon står
ut med.
Plötsligt kommer Nikolai Arentsen själv gående efter
vägen ner mot kajen. Vi hälsa alla då han är ett stycke
ifrån oss och Arentsen svarar. Det märks ingenting
ovanligt hos honom.
Vill ni lära er självmord, pojkar? sade han.
Vi svarade inte genast, men smeden, som kände honom
bäst, trodde det var ett av hans vanliga skämt, han
svarade:
Självmord? Ja, det vore kanske inte så illa att lära sig.
Då tog Arentsen några stegs sats och hoppade ut från
kajen.
Nej men —!I sade vi och sågo på varandra och ner i
sjön.
Viken hade inte lagt sig på hela vintern, det var bara
en tunn isskorpa som den tunge mannen slog hål på och
ögonblickligen försvann. Några av oss trodde att han
endast tänkte bada; men det var ju inte väder och årstid
att bada; smeden förstod att det var en olycka, han
började soringa nerför trappan till båten. Vi andra på kajen
förstodo ännu inte riktigt vad som hade hänt, men så
ropade Hartvigsen till snickaren att komma och gå med
honom i den andra båten.
Från två båter med gott manskap och präktiga draggar
letade vi en timme, två timmar — förgäves! Det var
bråddjupt vid kajen och kanske det också var ström på
bottnen, Arentsen måste ha glidit längre och längre ut på
djupet och där var det tjugu famnar. Då det blev mörkt
måste vi uppge draggningen.
Jag anade det nästan! sade smeden på hemvägen. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
