Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa 167
talade så mycket konstigheter de sista dagarna. Jag
frågade honom vad han tänkte slå sig på. Jag tänker inte
slå mig på någonting, svarade han. Nå, men nu har ni
också så mycket pengar då? sade jag. Det är mor mins
pengar, svarade han. Nu sirax före middagen i dag sade
han till mig: Du ska ta och gå ner till bryggan om en
timme! Jaha, svarade jag, det ska jag göra. Och så satte
han på sig mössan och gick till sin mor.
Vi försjönko alla i tystnad. Hartvigsen kom till sitt
vägskäl och skildes från oss; smeden och jag följdes åt
vidare.
Jag tänkte på Nikolai Arentsen och frågade:
Vad brukade han mera säga när ni satt och språkade?
Vad sade han i går när han hade träffat Rosa?
Det sade han ingenting om. Han brydde sig inte om
Rosa. De har båda två bott hos mig när de var gifta. Nej,
han sade bara att nu har jag träffat Rosa, och nu har
jag smekt henne litet med en ryktborste, sade han. Han
var alltid så tokrolig och ordflink när han talade. Och
nu känner jag hela det behag som man känner, när man
har gjort ett riktigt trevligt bovstreck, sade han. Mera
sade han inte om den saken. Men nu skaffade han i alla
fall modern en bra slant innan han lämnade denna
världen.
Det går ett par veckor och på nytt har livet fått en
lugnare gång. Jag vet nu med mig själv, att till våren
går jag till Munken Vendt och beger mig ut på vandring
med honom. Jag skulle kanske redan nu ha utfört detta
beslut, men baronessan har övertalat mig att stanna och
hon har också fått småflickorna att be mig därom. Så
går den ena dagen efter den andra.
Aldrig kommer det bud till mig från Rosa. Hon hade
dock invigt mig i mycket av sitt liv och jag hade varit
mera än blott ett vittne till de senaste händelserna; men
hon hade icke längre någon längtan efter att anförtro mig
något.
Rosa har kryat till sig igen och ser frisk och förnöjd
ut; sedan Nikolai Arentsen gick bort har hon inte mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
