- Project Runeberg -  Rosa /
170

(1929) [MARC] [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170 Rosa

rit Arentsen, som hon hållit för sin man. Nej, var det
avund eller ondska hos mig? Jag ville påminna henne
om Arentsen och katastrofen och sade:

Och nu ska ni verkligen inte vara rädd för lapp-Gilbert
längre.

Nej, svarade hon och skakade på huvudet, nu bryr jag
mig inte om honom längre.

Och inte heller ska ni gräma er över olyckan, sade jag,
över katastrofen.

Vad för en — å! Nej, den vill jag inte tänka på. Det
är orecis som det hade hänt för länge sedan, för många
år sedan.

Då sade jag:

Det är naturligtvis värt att minnas, men.

Jag vet inte det, svarade hon. Det har kommit så långt
bort. Nej, det är förbi, ni hörde ju själv att han sade det.
Jag är bara glad att det fick ett slut. Jaja, det var ju ett
alldeles för sorgligt slut, men. Nu har jag bara att vara
som jag bör mot mig och de mina.

Inte mera! tänkte jag. Men här satt nu jag, och var
skulle jag göra av mig? Mindre och mindre blev jag,
tätare och tätare slöt sig min tanke om denna människa.
Varför reste jag mig inte och gick? En förfärlig
hopplöshet fick mig att glömma allt, jag hörde att jag frågade
något och att Rosa sade: Vad? Ack, ingen bitter och
stark stolthet hade jag längre, min ynkedom var ett
tillstånd, men jag gjorde den till en ställning, till ett
levebröd, jag blev lik Jens barnafar när han tiggde ben.

Jag stod här utanför och såg ljus i ert fönster i natt,
sade jag.

Skulle inte heller detta hjälpa? Tacka mig dock, le med
fuktiga ögon!

Rosa fick en rynka över näsan.

Det var väl för barnet ni brände ljus. Är han orolig
på nätterna? sade jag så.

Nej, ånej, svarade Rosa genast. Han ska förstås ha
sina måltider, sedan somnar han igen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 20:04:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosa/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free