Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa 171
Nu kunde jag resa mig. Det skulle Munken Vendt ha
gjort, det skulle Nikolai Arentsen ha gjort.
Ja ja ja ja ja! suckade jag och såg mig omkring, jag
såg på väggarna och i taket för att verka likgiltig. Jag
vet sannerligen inte riktigt vad jag ska göra till våren,
om jag ska slå mig i lag med Munken Vendt.
Jaså, ni blir inte kvar på Sirilund då? frågade hon.
Nej, iag vet inte. Det vore kanske bäst om man låge på
tjugu famnars vatten.
Nej, nu ska ni inte vara så förtvivlad! sade Rosa och
försökte trösta mig och vara vänlig. Stackare, det är så
synd om er, men. Plötsligt såg jag att hon lyssnade, steg
hördes ovanpå! Nu tror jag att prinsen är vaken! sade
hon och reste sig.
Så reste även jag mig, äntligen, och räckte fram
handen.
Träffar ni min man, så säg att han inte får glömma det
jag bad honom om, sade Rosa till mig i förstugan.
Jag var förbitrad och utom mig själv, jag svarade:
Det beror på om jag minns det. Men jag ska försöka.
Jaså, jaja, sade Rosa saktmodigt och gick uppför
trappan.
På hemvägen lovade jag mig själv att aldrig mera
komma inom Rosas dörr, innan avskedet. Jag mötte
Hartvigsen och framförde budet.
Naturligtvis har jag inte glömt vilket ärende jag gick
dit i, sade Hartvigsen. Min hustru har nu i flera
dagar bett mig om att göra upp med handelsboden och med
Mack och alltsammans, så att vi skulle veta hur vi har
det. Det är alldeles rätt av henne. För nu är det ju så,
att barnet har kommit och vi måste tänka på andra än
bara oss själva. Och nu har jag gjort upp rubb och
stubb. Och det var ändå summor som brukar få andra
att bara sätta sig i en stol och inte få ett ljud över tungan,
så mycket kan jag säga.
Hartvigsen tycktes ha börjat komma till besinning,
Rosa hade kanske hjälpt honom till det och ville tydligen
från och med nu leda honom med sitt milda och goda för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
