Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sluttningen var nu beväxt med blommande syrener.
Det var en lilafärgad skog, som en stor matta,
utbredd över jorden ända bort till byn, på en
sträcka av ett par tre kilometer.
Hon stod också gripen och rörd.
— Å, vad det är vackert! viskade hon.
De sprungo över ett fält, upp mot denna
underliga, doftande kulle, som vart år levererar alla
de syrener som släpas genom Paris på
blomsterförsäljerskornas små kärror.
En smal gångstig förlorade sig under buskarna.
De slogo in på den, och när de kommo till en liten
öppen plats, satte de sig.
Legioner flugor surrade över deras huvuden,
hela luften genljöd av deras dämpade,
oupphörliga musik. Och solen, en vindlös dags varma
sol, gassade över den långa, blommande
sluttningen och framlockade ur denna skog av buketter
en stark doft, en berusande fläkt av vällukt,
denna blommornas transpiration.
En kyrkklocka ringde i fjärran.
Och helt sakta kysste de varandra, famnade
varandra i gräset, glömska av allt utom sin kyss.
Hon hade slutit ögonen och slagit sina armar
om honom, tryckte honom häftigt intill sig utan
att tänka en tanke, utan att vädja till sitt förnuft,
skälvande från huvud till fot av lidelsefull
förväntan. Och hon gav sig helt utan att veta vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
