Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon gjorde, utan att ens förstå, att hon givit sig
åt honom.
Hon vaknade med den vanvettiga förtvivlan,
som följer på en stor olycka. Och hon började
gråta, kvida av sorg, satte händerna för ansiktet
och grät, grät...
Han försökte trösta henne. Men hon ville upp
och bort, fara hem genast. Hon tog ut stegen,
gick hela tiden och jämrade sig:
— Å, herre Gud! Å, herre Gud!
Han sade:
— Louise! Stanna då! Louise!
Hon hade nu röda fläckar på kinderna, och
ögonen sågo insjunkna ut. Så fort de kommo
till Paris-stationen, lämnade hon honom utan
att ens säga adjö.
När han dagen därpå träffade henne i
omnibusen, föreföll hon förändrad, härjad. Hon
sade:
— Jag måste tala med dig. Vi stiger av vid
boulevarden.
När de blevo ensamma på trottoaren, sade hon:
— Vi måste säga farväl till varandra. Jag
kan inte träffa dig mer efter det som hänt.
Han stammade:
— Men varför det?
— För att jag inte kan det. Jag har begått ett
felsteg. Jag skall inte göra om det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
