Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3i
— Du kunde allt ha lämnat igen det litet förr;
jag hade ju kunnat behöva det, sade hon.
Hon öppnade inte etuiet, som Mathilde hade
fruktat att hon skulle göra. Vad skulle hon ha
tänkt, om hon hade märkt att det inte var samma
smycke? Vad skulle hon ha sagt? Skulle hon
inte ha trott, att Mathilde var en tjuv?
Mathilde Loisel fick pröva på de fattigas
fasansfulla liv. Rätt snart fann hon sig för resten
hjältemodigt i sitt öde. Den fruktansvärda skulden
måste betalas. Hon skulle betala den. De
avskedade jungfrun, flyttade från sin våning och
hyrde en vindskupa.
Hon fick pröva på de grova husliga sysslorna,
köksbestyren som hon avskydde. Hon stod och
diskade och nötte ut sina vackra rosenröda naglar
på de grova, flottiga tallrikarna och
kastrullbottnarna. Hon tvättade det smutsiga linnet,
skjortorna och kökshanddukarna och hängde upp
dem till torkning på ett streck. Hon bar varje
morgon ned avfallet på gatan och bar upp vatten;
det var tungt göra, och hon måste stanna i var
trappa och andas ut. Och klädd som en kvinna
av folket, gick hon med sin korg på armen till
frukthandlaren, i kryddboden, till slaktaren,
prutade på det hon skulle ha, fick ovett tillbaka,
stred tappert för sina fattiga slantar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
