Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Det gällde att var månad inlösa växlar, omsätta
andra, vinna tid.
Mannen arbetade om kvällarna med att skriva
ut räkenskaperna åt en handlande, och ofta satt
han uppe om nätterna och skrev rent för fem
sous per sida.
Och detta liv fortgick i tio år.
När tio år gått, hade de betalat allt, både lånen
och ockerräntorna.
Fru Loisel såg gammal ut nu. Hon hade blivit
den robusta, hårda, grova kvinna man möter i
de fattiga hemmen. Illa kammad, med kjolarna
på sned och röda händer låg hon och skurade
golven, och hennes röst var hög och gäll. Men
ibland, när hennes man var på ministeriet, satte
hon sig vid fönstret och tänkte på den där soarén
en gång i världen, på den där balen där hon varit
så vacker och så firad.
Vad skulle ha hänt, om hon inte hade tappat
det där halsbandet? Vem vet? Vem vet? Vad
livet är underligt och växlande! Så litet det
behövs för att bereda vår lycka eller olycka!
En söndag, då hon gick ett slag i Champs-Elysées
för att vederkvicka sig litet efter veckans mödor,
lade hon plötsligt märke till en dam, som
promenerade med en liten gosse. Det var Jeanne
Forestier, lika ung, skön och förförisk som någonsin.
Mathilde kände sig underlig till mods. Skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
