Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Ajaccio, en liten vit stad, som ligger vid en
härlig vik, överallt omgiven av höga berg.
Det var i synnerhet vendettahistorier, jag hade
att syssla med där nere. Det finns famösa sådana,
högst dramatiska, grymma, hjältemodiga. Man
möter där de intressantaste anledningar till hämnd
man kan drömma om, ett sekelgammalt hat som
väl kan slumra för en kort tid, men aldrig
slocknar, en avskyvärd slughet och list och en mängd
mord som övergå till blodbad och betraktas nästan
som ärofulla bragder. I två års tid hade jag inte
hört talas om annat än blodshämnden, denna
fruktansvärda gamla tradition som tvingar en
korsikan att hämnas varje oförrätt på den som
begått den, på hans avkomlingar och hans
anhöriga. Jag hade sett åldringar och barn och
avlägsna släktingar mördas, jag hade huvudet fullt
av dessa historier.
Då fick jag en dag höra att en engelsman för
flera år framåt hyrt en liten villa längst inne i
viken. Han hade haft med sig en fransk betjänt,
som han anställt i Marseille vid genomresan.
Snart började alla sysselsätta sig med denna
underliga man, som levde för sig själv i sitt hus
och endast gick ut för att jaga eller fiska. Han
talade inte med någon, kom aldrig in till staden
och övade sig ett par timmar var morgon i att
skjuta med pistol eller bössa.
En mängd historier kom i svang om honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
