Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett farväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III
det. Jag har alltid varit glad och pigg och stark.
Och som man var dag tittar sig i sin spegel,
ser man inte årens framfart, ty den är långsam,
regelbunden och förändrar ansiktet så sakta,
att övergångarna är omärkliga. Det är
uteslutande därför, som vi inte dö av sorg efter endast
ett par års härjningar. Ty vi kan inte märka
dem. För att inse verkningarna av tidens tand
måste man i ett halvt års tid avhålla sig från
att se sitt ansikte — hur slagen blir man inte
sedan!
Och kvinnorna, kära vän, vad jag beklagar
dem, de stackrarna! All deras lycka, all deras
makt, hela deras liv ligger i deras skönhet, som
räcker i tio år.
Jag har, som sagt, åldrats utan att märka det.
Jag trodde mig nästan vara en yngling, medan
jag i själva verket var nära femtio år. Och som
jag inte visste med mig att jag hade något slags
sjukdom, levde jag lycklig och lugn.
Jag fick kännedom om mitt förfall på ett
enkelt och fruktansvärt sätt, som tryckte ner mig
i nära ett halvt års tid . . . sedan tog jag mitt parti.
Jag har ofta varit förälskad, som alla män,
men särskilt en gång.
Jag träffade henne vid kusten i Etretat, det
är nu omkring tolv år sedan, strax efter kriget.
Man kan inte tänka sig något vackrare än denna
plage på morgonen vid badtiden. Den är liten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
