Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett farväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii3
oss, i ett nu tar oss helt fångna. Det är som om
man funne den kvinna man är född att älska.
Jag fick denna blixtlika förnimmelse.
Jag lät föreställa mig och var snart förälskad,
såsom jag aldrig förr varit. Hon intog helt och
hållet mitt hjärta. Det är något på en gång
fruktansvärt och ljuvligt att på detta sätt
behärskas av en kvinna. Det är nästan ett straff och
på samma gång en otrolig lycka. Hennes blick,
hennes leende, hennes hår som fladdrade i vinden,
alla de små linjerna i hennes ansikte, den minsta
rörelse i hennes drag tjusade mig, upprörde mig,
bragte mig från förståndet. Hon ägde mig med
hela sin varelse, med sina gester, sina attityder,
ja, genom de ting hon bar och från vilka en
trollmakt utgick. Jag blev rörd, bara jag såg hennes
flor ligga på ett bord, hennes handskar kastade på
en stol. Hennes toaletter tycktes mig ouppnåeliga,
och ingen hade sådana hattar som hon.
Hon var gift, men mannen kom bara om
lördagarna och reste sin väg igen om måndagarna.
Han intresserade mig för resten inte alls. Jag var
inte det minsta svartsjuk på honom, jag vet inte
varför, men aldrig har någon människa förefallit
mig så betydelselös och så föga värd min
uppmärksamhet som den mannen.
Vad jag älskade henne! Och vad hon var skön,
behagfull och ung! Hon var ungdomen, elegansen
och fräschören själv. Aldrig förr hade jag så
8 — 26462. Maupassant: Noveller. — Rose.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
