Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
alla färger och former, korta och tjocka, långa och
smala, underbara till sin byggnad, hemska,
mikroskopiska vidunder, klättrade lugnt och fredligt
uppför grässtrån, som böjde sig under deras tyngd.
Jag lade mig att sova några timmar i ett dike
och begav mig sedan åter på väg, utvilad och
stärkt av min sömn.
Framför mig öppnade sig en härlig allé, genom
vars glesa lövverk solstrålarna lyste på
oräkneliga vita tusenskönor. Tom och tyst förlorade
den sig i det obestämda fjärran. Endast en stor,
ensam, surrande bålgeting flög i den, stannade
ibland för att dricka ur en blomma, som böjde
sig under hans tyngd, och flög nästan strax
vidare för att vila sig än en gång litet längre bort.
Hans stora kropp tycktes vara av brun, gulrandig
sammet och bars upp av genomskinliga och
oproportionerligt små vingar.
Men rätt som det var fick jag längst borta i
allén se två personer, en herre och en dam, som
kommo emot mig. Förargad över att bli störd
under min lugna promenad, ämnade jag vika av
inåt skogen, men då tyckte jag att de ropade på
mig. Kvinnan viftade verkligen med sin
parasoll, och mannen, som gick i skjortärmarna och
bar sin redingote på den ena armen, höjde den
andra som nödsignal.
Jag gick emot dem. De föreföllo att ha
bråttom, voro röda i ansiktet båda två, hon små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
