Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
sprang, och han gick med långa steg. I deras
ansikten lästes misshumör och trötthet.
Damen frågade mig strax:
— Kan ni säga mig var vi är? Min man,
den dumbommen, har fört oss vilse. Han påstod
att han kände till trakten.
Jag svarade med mycken säkerhet:
— Ni går nu i riktning mot Saint-Cloud och
vänder ryggen åt Versailles.
Med en förargad och medlidsam blick på sin
make återtog hon:
— Jaså! Vi vänder ryggen åt Versailles. Men
det är just där vi tänker äta middag.
— Jag tänker mig också dit, sade jag.
Hon upprepade flera gånger under
axelryckningar:
— Herre Gud, herre Gud, herre Gud! med
denna ton av överlägset förakt som kvinnor ha,
när de vilja ge uttryck åt sin förargelse.
Hon var helt ung, vacker, mörk, med en liten
svag skuggning på överläppen.
Hennes man svettades ocb torkade sig i pannan.
De voro helt visst parisiska småborgare. Mannen
föreföll nedslagen, uttröttad och förtvivlad.
Han mumlade:
— Men, snälla du . . . det var ju du som . . .
Hon lät honom inte tala ut.
— Var det jag! ... Jaså, var det jag nu?
Var det jag som ville gå utan att fråga mig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
