Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Walter Schnaffs’ äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
bönder, som gingo ut på åkern med sina hötjuvor
på axeln, och strax dök han ned i sitt dike igen.
Men så snart kvällen svepte slätten i mörker,
kröp han långsamt upp och begav sig, skygg och
krokryggig och med bultande hjärta, på väg till
slottet. Han tyckte det var bättre att gå dit än
till byn, vilken han föreställde sig som en
fruktansvärd tigerkula.
Det lyste i bottenvåningens fönster. Ett av
dem stod till och med öppet och utsläppte en
stark doft av stekt kött, som genast trängde in
i näsan och ända ned i magen på Walter Schnaffs,
så att han blev alldeles stel och nästan tappade
andan, och på samma gång lockade den honom
oemotståndligt och fyllde hans själ med
förtvivlans mod.
Och utan att tänka så noga på vad han gjorde,
visade han sig plötsligt med sin pickelhuva på
huvudet i det öppna fönstret.
Åtta tjänare sutto och åto middag vid ett stort
bord. Men rätt som det var tappade en av
jungfrurna sitt glas och bara stirrade och gapade.
Alla de andras blickar följde hennes.
Då fingo de syn på fienden!
Herre Gud! Preussarna höllo på att inta
slottet . . .!
Först hördes ett skrik, ett enda skrik, som
bestod av åtta skrik i åtta olika tonarter, ett skrik
av ohygglig förfäran, sedan blev det en panik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
