Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Walter Schnaffs’ äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
artad flykt, ett tumult, en villervalla, en
vansinnig rusning mot dörren. Stolarna ramlade,
männen knuffade omkull kvinnorna och sprungo
över dem. På två sekunder var rummet tomt,
övergivet, och där stod det uppdukade bordet
mitt för den häpne Walter Schnaffs, som
fortfarande tittade in genom fönstret.
Efter en stunds tvekan kiev han in och gick
fram till faten. Han var så hungrig, att han
skakade som en febersjuk, men en skräck höll
honom ännu tillbaka och liksom förlamade
honom. Han lyssnade. Det var som om hela
huset darrade, dörrar slogos igen, snabba steg
ilade över golven i övervåningen. Den oroliga
preussaren lyssnade ivrigt till dessa förvirrade
ljud, sedan hörde han dova dunsar, som om
människor fallit ned på den mjuka marken utanför,
människor som hoppat från våningen en trappa
upp.
Sedan upphörde all rörelse, allt spring, och det
stora slottet blev tyst som en grav.
Walter Schnaffs satte sig framför en tallrik,
som stod orörd, och började äta. Han åt stora
munsbitar, som om han befarat att bli störd för
hastigt och inte hinna sluka nog. Med bägge
händerna kastade han in bitarna i sin vidöppna
mun, som liknade en stor, gapande lucka, och
massor av mat förpassades ned i hans måge
och spände i förbifarten ut hans strupe. Ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
