Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Walter Schnaffs’ äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
tänderna beväpnade soldater in i köket, där
Walter Schnaffs så fridfullt slumrade. De
riktade femtio laddade gevär mot hans bröst, kastade
omkull honom, rullade kring honom, grepo honom
och surrade honom från huvudet ända ned till
fötterna.
Han flämtade i sin häpnad, ännu för slö för
att förstå, slagen, mörbultad och vild av
förskräckelse.
Och rätt som det var satte en stor och tjock
guldsmidd militär sin fot på hans måge och skrek:
— Ni är min fånge, giv er!
Preussaren förstod bara det enda ordet fånge
och svarade i jämmerlig ton med sitt tyska:
— Ja, ja, ja!
Nu blev han upplyft, bunden vid en stol och
med stor nyfikenhet undersökt av sina besegrare,
som flåsade som flodhästar. Många satte sig ned,
alldeles förbi av sinnesrörelse och trötthet.
Walter Schnaffs log, ja, han log nu, ty han var
säker på att vara krigsfånge.
En annan officer kom in och sade:
— Herr överste, fienden har flytt. Det tycks
vara flera sårade. Vi är herrar på platsen.
Den tjocke militären torkade sig i pannan och
skrek:
— Segern är vår!
Och han tog upp ur sin ficka en liten
anteckningsbok och skrev: »Efter en häftig strid måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
